Genomförande av reviderade EU-direktiv på avfallsområdet och rättsliga förutsättningar för en ändamålsenlig avfallsstatistik och en digital lösning för spårbarhet av farligt avfall

Återvinningsindustrierna har lämnat ett yttrande över Genomförande av reviderade EU-direktiv på avfallsområdet och Rättsliga förutsättningar för en ändamålsenlig avfallsstatistik och en digital lösning för spårbarhet av farligt avfall, , dnr M2019/01776/R.

ÅI ser generellt positivt på EUs reviderade avfallsdirektiv då syftet med direktivet är att förbättra förutsättningarna för en cirkulär ekonomi. ÅI vill emellertid poängtera att den nationella implementeringen av ändringarna i direktivet i slutändan avgör om reglerna och intentionerna i direktivet leder till att främja och öka cirkulära flöden av material. Det är i den praktiska tillämpningen av reglerna det avgörs om de leder till önskat resultat. För att samhället skall kunna dra nytta av den drivkraft, kompetens och vilja som finns inom det svenska näringslivet att axla en ledande roll i omställningen mot en cirkulär ekonomi, och göra de investeringar som krävs, behövs ett regelverk som är tydligt och förutsebart. Utan äganderätt till material och en förutsebarhet om hur reglerna skall tillämpas kommer inte investeringsvilja att ta fart.

Det är högst tveksamt om vissa av de föreslagna ändringarna kommer att leda till önskat resultat i enlighet med direktivets målsättningar. Nedan sammanfattas ÅI:s synpunkter och förslag. Dessa utvecklas vidare i efterföljande texter.

  • ÅI avstyrker att begreppet Kommunalt avfall likställs med kommunalt ansvar. Definitionen är framtagen för statistiska ändamål, vilket bör förtydligas i lagstiftningen på samma sätt som i direktivet. Verksamheter bör som huvudregel ha valfrihet att välja entreprenör för sitt avfall, vilket gynnar cirkulär ekonomi.
  • ÅI tillstyrker frivalet då det till viss del kan läka problemen med ett utökat kommunalt ansvar, men endast under förutsättning att frivalet utformas på ett annat sätt. Tidsaspekten för när en anmälan bör göras är för lång. Vidare måste det vara avfallsalstraren som har möjlighet att göra anmälan, inte fastighetsägaren.
  • ÅI avstyrker att frågan om fett från fettavskiljare skall avgöras i rättstillämpningen. Detta material har tidigare i vägledning från Naturvårdsverkets ansetts utgöra verksamhetsavfall. Det bör tydliggöras i lagstiftningen att avfallet undantas från definitionen kommunalt avfall.
  • ÅI är positiva till att det införs möjlighet att ta fram nationella kriterier för när avfall slutar vara avfall. Denna möjlighet är emellertid inte tillräcklig.
  • ÅI föreslår att det i lagstiftningen införs en beslutsprocess för när avfall slutar vara avfall i enskilda ärenden (end of waste single cases). Att endast reglera dessa ärenden via tillsynen skapar en rättsosäkerhet som förhindrar företag att vilja investera i teknik och processer för att produktifiera specifika avfallsflöden. Avsaknad av sådan beslutsprocess är ett hinder för att lyfta material i den cirkulära ekonomin.
  • ÅI föreslår att definitionen återfylla samordnas med annan lagstiftning och praxis på området då det är oklart hur denna definition skall hanteras i förhållande till andra regler. ÅI ser det som viktigt att det tas fram närmare vägledning på området samt att återvinningsbranschen blir involverade i detta arbete.
  • ÅI föreslår att det görs ett tillägg i förslag till ny 15 i § i avfallsförordningen om att avfall som är skadat eller förorenat, och därför inte lämpar sig för materialåtervinning, också omfattas av undantag att få förbrännas.
  • ÅI avstyrker att det införs en skyldighet att erbjuda andra att förbereda avfall för återanvändning då det inte är förenligt med äganderätten av avfall (19 b § avfallsförordningen). Krav om att avfall måste förberedas för återanvändning måste riktas högre upp i kedjan, hos avfallsproducenten. Att lämna ut information om material hos avfallsbehandlare kan stå i strid med kundsekretess och avtal om att det skall destrueras och återvinnas. Det är också oklart hur betalning skall ske.
  • ÅI föreslår att det i 13 § i förslagen till ändringar i förordning om deponering av avfall anges att dispens i enskilda fall från förbud att deponera även får ges för 8 § punkt 8, dvs avfall som samlats in i syfte att förberedas för återanvändning eller materialåtervinning. Det kan finnas material som samlats in med syfte att materialåtervinnas men som inte klarar kvalitetskraven och där deponi visas sig vara bästa hanteringsmetod.

En annan viktig generell aspekt vid utformning av avfallsregler är vilka krav som tidigare ställts producent- och tillverkningsledet. Detta måste gå hand i hand med avfallsreglerna. Det är t ex svårt att ställa alltför långtgående krav på byggavfall som har en lång livscykel där det tidigare inte funnit regleringar som styr mot en cirkulär ekonomi. Byggavfall skall sorteras och återbrukas i så stor utsträckning som möjligt, men det måste finnas dispensmöjligheter för svårhanterat material.

Hela remissvaret finns att ladda ner högst upp till höger på denna sida.